Beskrivning av PYRENÉERHUND
(Chien de Montagne des Pyrénées)


  
  Ursprung
Pyrenéerhunden härstammar från de Anatoliska bergs/herdehundarna som kom till när människan började ha tamboskap. Det hände i "den bördiga halvmånen" mellan Eufrat och Tigris i dagens Irak för ca 15 000 år sedan, Hundarna importerades så småningom till Molossien och började där kallas för Molosserhundar. (Molosserhund är ett annat namn för herdehund). De kom långt före vår tideräknings början till Pyrenéerna på gränsen mellan Frankrike och Spanien. Romarna avlade strax före år noll så att hundarna blev nästan helt vita, några andra förändringar gjorde de inte. Pyrenéerhunden är en av de äldsta raserna och har varit i stort sett oförändrad i tvåtusen år.

Namnet
Namnet Chien de Montagne des Pyrénées, betyder rakt översatt: Bergshunden från Pyrenéerna. Namnet verkar vara en skrivbordskonstruktion, för det har mycket liten förankring i det område den kommer ifrån. Det vanligaste namnet i Pyrenéerna är Patou vilket betyder Herde medhjälpare.

De människor som bor i detta område anser att de är Catalaner och de har ett eget språk Catalanska som låter som en blandning av Spanska och Franska. Kontakten med resten av landet har alltid varit begränsad, därför har övriga Frankrike väldigt lite med dessa hundar att göra. Det är ändå en av de största nationalraserna i Frankrike. De flesta fransmän har dock aldrig sett en sådan hund i verkligheten, utan refererar till en gammal tecknad barnfilm (serie) som heter "Belle och Sebastian" som alla fransmän verkar ha sett. Belle är där en pyrenéerhund som räddar pojken Sebastian från olika faror.

Karaktär
En pyreneerhund är en mycket lugn hund. Men det lugna ersätts mycket snabbt av en otrolig rush när de upptäcker en fara, Från sovande till närmare femtio km per timme går på ett par sekunder. Skämtsamt brukar man kalla den för jättehund med turbo.

Den är en ganska lättlärd ras men den är mycket bestämd. Är den på humör att lära sig så fungerar det på ett eller två kommandon, men känner den inte för det kan du kämpa dig blå för att den ska fatta den lättaste sak. Men med tålamod och bara korta träningspass så går det att få den ganska lydig. Det går även att tävla i lydnad med en pyrre men den har storleken emot sig. Något annat som hundarna tycker om är att träna Agility. Ett stort problem här är att hindren är för små för denna hund. Den fastnar nästan i hjulen och tunneln, men hunden tycker i regel att det är det roligaste som finns, men några bra tider blir det inte. Hunden tycker i regel mycket om vatten om den har vant sig vid det när den var liten, men det är individuellt. Vissa hundar är vattentokiga och kan inte låta bli att gå i vatten, andra vägrar helt.

Det är även i psyket vi hittar det största felet på denna hund. Den är en mycket bra vakthund och den vaktar genom att skälla i tid och otid, även på saker som händer flera km bort. Många investerar därför i ett antiskällhalsband som kostar ca 1000 kr.

Det är en hund som mycket väl kan vara lös under promenader, men som alla raser måste den tränas till det. Det kan vara mer arbete att lära en självständig hund att gå lös. En vek hund släpper inte föraren ur sikte, men en självsäker hund kollar färdigt på det den höll på med innan den kommer när föraren kommer utom synhåll eller kallar.


Användning
Detta är en ras som har använts och fortfarande används till vakthund på berget. Vid attack från något rovdjur var deras uppgift att mota bort detta och bara i undantagsfall döda det. För det mesta gjorde hunden en motattack och sprang rakt in i vargen. Var där mer än en varg så fick inte hunden bita sig fast i det första djuret, för då skulle han ha blivit anfallen av de andra vargarna. Deras stridsmetod var istället en snabb attack på ett djur, sedan vända sig om och göra samma på någon annan varg ända tills rovdjuren fick nog och lommade därifrån. Hunden fick aldrig följa efter i detta läge utan den skulle stanna hos flocken. Som vaktare är den en mycket bra hund, men den vaktar likadant som hos fåren, genom att mota bort fara och det är ytterst sällsynt att en pyrenéerhund biter någon. Det finns ingen hund, större eller mindre som är så pålitlig när det gäller att inte bitas.

Fysik
Kroppen på pyrren är ett eget kapitel, den är mycket ändamålsenlig. De har storleken och styrkan för att kunna klara ett par vargar ensam, den har styrkan att springa i sluttningar och den är otroligt bra på att klättra. Den är den perfekta hunden då man ska beskriva benvinklar på en hund, allt är anpassat för att spara på kroppen men samtidigt inte fjädra för mycket. Den har troligtvis hundvärlden mest ändamålsenliga kropp och vinklar. Bakbenen är ofta lite utvinklade i foten bara för att de skulle stå bättre på bakbenen när de tog sig upp på klippblock. De har som några andra raser även simhud mellan tårna, förmodligen för att det var lättare att gå i snö med dessa.

Storlek
Den är en av de största hundraserna som existerar i dag, den räknas i de engelskspråkiga länderna till det som de kallar giant breeds. Mankhöjden blir ca 80 cm och de stora hannarna väger närmare 60 kg och då är de vältränade. En liten tik kan däremot väga ca 40 kg och endast vara ca 70 cm i mankhöjd. De viktsiffror som anges på Pyrenéersällskapets hemsida (www.pys.se) har ingen grund i rasstandarden och avser de hundar som anpassats för utställningar snarare än arbete.

Rasen har dock nu vissa tendenser att bli ännu mindre i Skandinavien, något som vissa uppfödare försöker förhindra medan andra uppfödare anser att de mindre hundarna passar bättre till utställning. Fundera igenom vad ni vill ha hunden till när ni väljer valp.


Sjukdomar
På grund av den ändamålsinriktade kroppen så får de sällan eller aldrig några skador trots sina ruscher från sovande med då kalla muskler. Den är en mycket frisk ras med få problem.

Problem och sjukdomar på denna ras är mycket bundet till vilken uppfödare man köper valp ifrån. Normalt förekommer det ca 10 % HD i rasen vilket är mycket lågt i hundvärlden. Artros finns i princip inte hos rasen. Epilepsi och andra nedärvda sjukdomar är ovanligt inom rasen.

En varning dock: De hundar som är producerade utanför PYS kan vara av mycket dålig kvalitet och dessa hundar orsakar mycket stor del av sjukdomarna inom rasen. Var även vaksam så att ni köper en valp efter HD fria föräldrar och kontrollera gärna även syskon till föräldrarna vad gäller HD.

Det är inte ovanligt att de enda besöken du gör hos veterinären är de årliga vaccinationerna. Försäkringskostnaden brukar hamna på ca 2500 kr årligen vilket är mycket lågt för att vara en storvuxen ras.


Motion
Detta är en ras som kräver utrymme. Hus med någorlunda stor trädgård krävs då den inte trivs särskilt bra inomhus. Den blir lätt kreativ och hittar på bus om den står uppbunden eller får vistas på mindre ytor längre tid. Det den vill ha är långa promenader och enstaka cykelturer för att få sträcka ut riktigt (som alla hundar). Däremellan vill den gärna utföra sitt naturliga uppdrag och helst få ligga på en upphöjd plats där den kan spana ut i omgivningen och vakta sin flock (familj) och sitt hus.

Den kan bara rekommenderas till lägenhet om ägaren är en person som gillar promenader och vill vara ute mycket. Bor man i lägenhet måste man ha tillgång till balkong eller uteplats för att det ska fungera i det långa loppet. Ofta så vill hunden sova ute på balkongen. Den klarar värmen bra men dess rätta element är kyla. Bor man i hus får man räkna med att hunden vill sova ute halva året. Ju kallare desto bättre tycker hunden och när det kryper ner mot -15 grader är det nästan inte man får in dem när man varit ute. På vintern ligger de gärna i en snödriva och sover och när de kommer in är det istappar i pälsen. Trots detta är det många pyrrar som har anpassat sig till lägenhet och blir en bra lägenhetshund.


Förändring av utseendet över tiden
Pyrenéerhunden har varit utsatt för några mindre attacker för att ändra utseendet, den första när den blev populär bland adeln i Frankrike på 1600-talet. Den förändringen finns kvar inom rasen på så sätt att det är här de extremt långhåriga och silkiga pälsarna kommer ifrån. Detta finns kvar hos vissa pyrrar och är ett problem om hunden ska användas i sin ursprungliga funktion på berget. De silkiga hundarna går inte att ha på berget, men de är väldigt populära till utställningar då domarna ofta premierar de långa showiga pälsarna. Fundera igenom vad ni skall ha hunden till när ni väljer valp. Det är ännu idag många Pyrenéerhundar som har sitt arbete som flockvaktare eller gårdsvaktare, men det är inte alla av dagens pyrrar som är lämpliga för livet på berget.

Runt 1923 blandade någon in Sankt Bernhard i rasen för de trodde att det skulle bli en bättre draghund. Eftersom Sankt Bernhard dras med mycket HD fel uppnådde de inte någon förbättring, de åstadkom däremot att emellanåt föds det Pyrenéerhundar med stora hängläppar och tungt utryck. Detta räknas i dag som diskvalificerande fel på hunden.

En annan förändring av utseendet gäller storleken. År 1877 skrev P Megnine följande om Pyrenéerhunden: "Det finns i Pyrenéerna, särskilt i Ariège, en hund ännu mycket större och kraftigare än en Sankt Bernhardshund. Han anger storleken till 80-85 cm och tom 90cm, men sådan exemplar finner vi inte idag". Detta citat är hämtat från den första rasstandarden som skevs 1907. Med tanke på den förändring som skett sedan 1877 är det viktigt att vi värnar om de stora hundarna och tackar nej till hundar i storlek med Golden Retrievers.

Idag träts det framförallt i den Franska klubben om pyrenéerhunden ska vara en ras som är ämnad till utställning eller om det ska vara en ras som fungerar på berget. För tillfället är det de som säger att det är en arbetande ras som har majoritet. De nordiska hundarna är idag någonstans mitt emellan. Skall man ha en hund till arbete eller den typen av hund så får man titta på de olika kennlarnas hundar. En arbetande pyrenéer bör inte ha alltför lång päls för det kan vara till problem på berget, och en flockvaktare måste ha en tillräcklig storlek för att klara av de rovdjur den kan möta "i jobbet". Det vore ytterst beklagligt om vi fortsätter att sträva mot en uppdelning av rasen i arbetande pyrrar och utställningspyrrar på samma sätt som mellan bruksschäfrar och utställningsschäfrar eller jaktlabradorer och utställningslabradorer.


Nuläge för rasen
Detta är en stabil och homogen ras utan några egentliga problem.


               

Intresserad
Om ni är intresserade av att äga en pyrenéerhund är ni välkomna till vår kennel för att träffa våra hundar. Det går även bra att ställa sig i kö för en valp. Det blir inga förpliktelser när man ställer sig i kön för köpare. Först när valpen är född och ni godkänt den ska ni betala handpenning på 2000 skr, och sedan resten av köpeskillingen vid leverans av valpen. Ni kan när ni vill, fram till ni erlägger handpenning hoppa av kön. Priset för en pyrenéervalp är idag 10 000 skr.

Vi kan idag inte sälja hundar på avbetalning då det i princip är förbjudet av Svenska kennel klubben (SKK). Vid hämtning av valp måste ägandet av hunden föras över till köparen, detta med alla handlingar. Detta innebär att vi inte har någon rätt att fodra mer pengar efter att valpen lämnats ut.


Krav på köpare
Det stora kravet från oss är att ni verkligen brinner för rasen, att ni kan ge hunden den stimulans den behöver och att den får bli en medlem i familjen. Vi säljer hundar både till lägenhet och till hus/gårdar. Vi säljer gärna hundar som ska vara på berget och tillsammans med andra djur. Vi kommer alltid att finnas tillhands från det ni tar hem valpen tills hunden lämnar er vid hög ålder. Vi vill gärna upprätthålla kontakten med er och hunden under hela dess liv.

Vi säljer inte hundar om de ska användas ensamma som vakthund på t.ex. bilskrot eller liknande då detta inte är förenligt med god hundhållning Anlita istället speciella vakthundsföretag för detta. Det är en typ av verksamhet som fungerar bra för hunden.



Tillbaka